Det periodiska systemet är en tabell som visar vilka alla de olika grundämnena är.

Mannen som uppfann tabellen och började skriva in alla ämnen heter Mendelejev och kommer från Ryssland. Han påbörjade periodiska systemet år på 1800-talet.

I efterhand har man upptäckt nya ämnen och därför senare efter Menelejevs död lagt in många fler ämnen i de tomma luckorna i systemet. I dagens läge har man funnit 91 olika grundämnen i naturen och dessutom fått fram fler i laboratorium.

Varje atom har en atommassa som mäts i skalan u.

I de periodiska systemet så anges atommassan för varje atom som finns i systemet.

Atommassan visar hur stort medelvärdet är för de olika isotoper av atomen som finns i naturen.

De lodräta raderna i det periodiska systemet kallas grupper, och de vågräta raderna kallas perioder.

Ju längre vågrät man kommer i det periodiska systemet desto mer skal får atomerna.

Det finns grupper från 1-18. Några av de grundämnesgrupperna är 1, 2, 17, 18.

I grupp 1 så håller alla väte och alkalimetaller plats, alla i grupp 1 har en valenselektron.

I grupp 2 så håller alla de alkaliska jordartsmetaller plats, alla i grupp 2 har två valenselektroner.

I grupp 17 så håller alla halogener plats, alla i grupp 17 har sju valenselektroner.

I grupp 18 så håller alla ädelgaser plats, alla i grupp 18 har inga valenselektroner.

En valenselektron är en elektron i atomens yttersta skal. Antalet valenselektroner har stor betydelse för vilka kemiska föreningar atomen kan ingå i.

Alla grundämnen inom en grupp har liknande egenskaper till varandra.

Det bestämmer valenselektronerna.

Man brukar säga att grupp 13 är grupp 3, grupp 14 är grupp 4, grupp 15 är grupp 5, grupp 16 är grupp 6, 17 är grupp 7 och grupp 18 är grupp 8.

Man brukar säga så för att alla ämnen i dessa grupper är ganska lika varandra och de har en bindning till varandra.